En god vän, medmänniska och medarbetare

Början till nuvarande Skeppisverksamhet startade i slutet av 1980. Vi hade då bestämt via stormöten på Mariahissen att verksamheten skulle flyttas till Skeppis. De första månaderna körde vi parallellt därför att några ville vara kvar på Mariahissen. Verksamheten på Mariahissen försvann ganska snabbt eftersom många sökte sig till Skeppis istället.

I början var vi ett litet gäng på 7-8 st som skötte allt (kafé, instruktioner etc) innan organisationen kom igång. Det blev många sena söndagar.
Jag mötte Kerstin när hon kom in i verksamheten tidigt på 80-talet. Hur valberedningen hittat henne kommer jag inte ihåg, men det stod rätt snart klart att hon var en verklig tillgång att få med i vårt arbete med att få Skeppis verksamhet att fungera. Jag viste inte då när hon kom med, att hon också var aktiv i bildandet av Polskedansarna. Kerstin kom så småningom med som suppleant i styrelsen. Snart tog hon tag i och var med i organisationen av bl a dansinstruktionerna och fikagrupperna.
Det var på den tiden många möten med Skeppsholmens folkhögskola och hemgård om lokaler, ombyggnader och inte minst lånet av köket där hon i förhandlingarna med sitt mjuka sätt var en verklig tillgång att ha i sin närhet. Det gäller förståss även när det gäller alla styrelsemöten och medlemsmöten vi hade. Vi har många gånger suttit hemma i Kerstins kök på Kungsholmen och haft våra styrelsemöten. Vi hade då medlemsutskick, och styrelsemöten en gång i månaden så det blev några gånger.

Jag minns också att vi hade en del problem med dansgolvet, och att nästan alla styrelseledamöter från den tiden (tidigt 80-tal) och några frivilliga legat på knä och slipat och lackat golvet, så också Kerstin.

Så jag kände inte så mycket ”dansaren” Kerstin utan mer medarbetaren i uppbyggnaden av Skeppis och så småningom som vän. Naturligtvis har jag tagit en och annan svängom med Kerstin genom åren både på Skeppis och på en del av de kurser hon organiserat.

I kontakten med och i arbetet med Kerstin fascinerades man ofta av hennes förmåga att alltid komma med konstruktiva lösningar och förmågan att länka ihop alla ibland vitt skilda och ibland vilda idéer som vi hade eller om vi var oense om olika saker. Jag minns hennes ofta positiva inställning i de diskussionerna.

Att Kerstin var drivande och konstruktiv vet väl alla som träffat henne när det gäller att organisera olika verksamheter. Men, man tänker kanske inte på henne som den som var drivande i många processer fastän hon var det. Hennes mjuka sätt gjorde att man inte alltid märkte att hon var drivande. Ibland kunde man efter ett möte tänka ”hur gick det där till ”eller ”det mötet gick ju smidigare än väntat”. Jag tror att de flesta som mött Kerstin vet vad jag menar.

De senaste 8-9 åren har jag inte varit så mycket på Skeppis och inte haft chansen att träffat henne så ofta. Men, de gånger jag varit där och vi setts, kändes det som att det inte var så länge sedan vi sågs sist. Jag kommer att sakna henne när jag kommer till Skeppis. En god vän och medarbetare har gått bort, men hennes insatser och själ lever vidare!


                                           Janne Klarin,
                                                      ordförande Skeppis 1980-88